Tecken från ovan

Det är helt sant, jag hittar inte bara på. Jag svär.

När jag vaknade på morgonen (eller ja, runt tolv, hade diskat på Palm Beach Clubhouse hela kvällen innan) den 13 januari hade jag ingen aning. Det var först när Cecilia vaknade strax efter mig och klämde fram ett sömnigt: "Grattis på födelsedagen" som jag insåg att jag inte längre var tonåring. Istället en tjugo-någonting.

Tänkte inte så mycket på det under hela dagen. Kände mig dock lite vuxen när jag köpte tidningen, för att för en gångs skull få ett hum om vad som pågår ute i världen. Trodde inte att det skulle bli så mycket firande.

Men vad händer? IQ-Ping Pong (ja Elise är ju inte här, men tre av fyra är ju alltid någonting) gör vad de är bäst på. De bjöd mig på bästa tänkbara födelsedagskalaset.

Min personliga födelsedagssång (melodi: små grodorna):

Vår Emma
Vår Emma
Har fölsedag idag
Blir äldre och äldre
Och klokare var dag
Ko ack ack ack...

Men tiden
Men tiden
den tror vi inte på
Men klockan
Men klockan
Den fortsätter att gå
Åh Tick tick tick...

Vi tänkte
Vi tänkte
Att gå ner till stranden
Och tända
En brasa
Och titta på elden
Men nej nej nej
Åh nej nej nej
Det ville inte du (det regnade!)
Åh nej nej nej
därför är vi här nu

Hurra Hurra
Hurra Hurra
Hurra Hurra
För dig
Hurra Hurra
Hurra Hurra
Hurra Vi Älskar Dig!



Cecilia och Fenja hade lagat värsta "fede" middagen. Stekt potatis och korv. Kan det bli bättre?



På födelsedagskalas måste leka lekar. I detta fallet hade de utformat små tävlingar för mig. Priset i varje tävling: en bit choklad. Jag vann varje gång. Fast jag fick dock två försök på mig att sätta svansen på grisen...



Och det bästa av allt, det jag tycker mest om, stunden då jag bara får vara med mina underbara resekamrater: tre-tretton. Kortspelet som slår alla andra. Farligt vanebildande.

Undrade dock om det var någon som spelade mig ett spratt. Eller var det ett tecken från ovan? Två gånger i rad fick jag 42 poäng. 42, ringer det ett klocka?( För er som inte läst Liftarens guide till galaxen är 42 svaret på Livet, Universum och Allting.) Dessutom visade det sig att om Cecilia hade valt att plocka sitt sista kort i sista omgången ur en annan hög hade hon också fått 42 poäng. Ett sammanträffande? Jag tror inte det...




Som ljuset högst upp på "tårtan" (eller de popcorn som Steve bjöd på) fick jag ett fint litet paket från Petra, innehållande Nya Zeelands godaste: Jaffas.



Musiken? Förutom att vi själva körde ett litet Moulin Rouge-medly fanns det bara en självklar låt. Låten som piggar upp mig som ingen annan: We can work it out med Steve Wonder. Vi vred upp volymen och glömde för stunden bort hur regnet öste ner utanför.