Bo på Fossil Bay Farm

Nu börjar det kännas lite som om jag har kommit hem. Jag kan själv inte förstå att jag trivs så bra i en liten stuga ute i sumpmarken men allt börjar liksom falla på plats. Plus, det är knappast husen som gör Fossil Bay Farm, det är människorna. The Boat House är ju bara ett ställe vi sover på. Ett ställe där vi kan stänga en dörr om oss.

>

Fossil Bay, har som namnet kanske skyltar med, en egen strand. Det finns bara en hake. För att ta sig dit måste man först ta sig ner för en brant backe, eller som vi höjdrädda vill beskriva det; ett stup. Första gången jag såg vägen ner till stranden tänkte jag: "Aldrig!". Men när jag skymtade stranden insåg jag att jag förr eller senare måste ta mig ned. Jag såg det som mitt Everest att bestiga.

Igår kom Ben på besök och vi hade bestämt oss för att åka och bada. Planen var att ta bussen till Onetangi, men det, insåg vi skulle ta för lång tid. Vi ville bada med en gång.

Jag hade inget val, det var bara ett ge sig av utför branten och hoppas på det bästa. Och ja, jag kom ner, det var inte så farligt och stranden var underbar.



Med med höga väggar runt omkring var vi som i vårt eget paradis.



Vilken strand man än går över här på Nya Zeeland, hittar man alltid något, snäckor,stenar och i det här fallet, en krabba.



Vattnet...det är inte så himla varmt. Ungefär som i Sverige på sommaren.




Nästa gång vi kommer tillbaka, kommer jag skutta ner för backen som en bergsget.



Till vidare kan jag drömma mig bort i grönskan kring gården.