Fossil Bay Farm

Idag (söndag, bloggen kommer kanske inte alltid var up to date, då jag skriver bloggarna offline och publicerar dem så fort jag har tid att gå till internet caféet) har vi flyttat från vår lyxiga lägenhet på Ocean View i Oneroa till Fossil Bay Farm som ligger en liten bit utanför. Sabina, som äger lägenheten kom hem idag och vi fick ta vårt pick och pack och dra.

På farmen har vi hyrt in oss i The Boat House, en liten stuga ute i en damm, helt omringad av hög vass. I priset ingick tydligen också en tupp som väcker oss på morgonen. Trevligt.

Jag har bara varit i Nya Zeeland i en vecka, men redan har det jag hörde i förhand visat sig vara sant. Alla har är otroligt vänliga. Vi är inte helt hundra på vart vi ska efter Waiheke Island, men vi funderar på att åka norrut till Bay of Islands, i alla fall om vi lyckas övertala Ben att följa med oss och såldes köra oss dit i hans bil. När min chef hörde det erbjöd hos oss direkt att bo på den mark som hennes familj tydligen äger där uppe. Samma kväll bjöd en av kockarna, som råkar ha en svensk flickvän, oss att följa med dem till södra ön om ungefär en månad då de ska dit. Plus att vi alltid får skjuts från jobbet av olika kolleger (bussarna är alltid minst tjugo minuter sena) och att folk är trevliga i det stora hela.

En av mina favoritstunder på dan är då vi tar bussen till jobbet. Ön är inte direkt platt och man bjuds på många överdådiga utsikter under färdens gång. Upp och ner över berg och dal går resan och även om chaufförerna tar vissa smala kurvor lite väl häftigt, känner man sig hur trygg som helst. De vet vad de gör. Plus att de är hur trevliga och roliga som helst. '

I onsdags kväll åkte vi över till Auckland igen. Jag och Cecilia hann aldrig se något av stan när vi landade här, då åkte vi direkt till färjan som tog oss till ön. Det rådde vi dubbel bot på nu. Vi hade stämt träff med Ben, en kille från England som Fenja mött på planet, vid Auckland Sky Tower. Lite lätt motvilligt följde jag med upp. Trots min ilande höjdskräck vågade jag mig fram till fönstret och fick en fin utsikt över Auckland.



Självklart skulle Cecilia och Fenja vara värre och ställde sig på händer med fötterna mot glaset. Bara för att de kan.